Talk to me..
När vi stog och sålde krill så pratade vi ju med över hundra personer varje dag. Vi kanske inte hade hela konversationer med alla, oftast så pratade vi ju bara om krillen. Men eftersom vi skulle göra det mer personligt så va det väldigt bra att slänga ut kommentarer som "Men du tränar ju eller hur?" osv. Då kunde de börja berätta om vad de tränade, så småpratade man en stund och och kom sen då in på att krill va ju precis vad den personen behövde. Så jobbet var väldigt socialt och sen hade vi ju alltid några stycken som stog och sålde tillsammans. Så de stunder man inte orkade stå och pitcha på folk så stog man och babblade med varandra. Väldigt Socialt.
Så nu som arbetslös har jag blivit grymt pratsjuk. Att gå från att snacka med ca hundra pers till typ två blir ganska konstigt. Efter att ha gått och lämnat CVn förra veckan så började ja till exempel prata med en dansk munk, som ville sälja en bok om karma till mig. Boken var ja inte så taggad på men eftersom jag inte hade brottom till något så stod ja å pratade med honom ett tag. Fick till exempel veta att han skulle till Stockhlom i vinter, så han ville gärna lära sig lite svenska.
Min pratsjuka fortsatte sen på arbetsförmedlingen då jag började babbla med två svenska tjejer som jag sedan hängde med resten av dagen. På nästa arbetsförmedling började jag glatt snacka med fem svenska killar som kommit samma dag från Norrköping. Ni fattar munnen går för fullt med allt och alla ungefär.
Ellinor bara garvar åt mig och säger att jag blivit en sån där jobbig översocial person. Kanske har ja det också men det är ju ganska trevligt i alla fall.
Idag mötte jag till exempel upp de där tjejerna (Emma och Sara), så åkte vi till Skandinaviens största shoppingcenter för att söka jobb. Men jag måste nog irrat bort mig lite eller så för jag va bara i en flygel och ja tyckte inte det va så stort... Skärholmen känns ju större.
För övrigt så var det lite roligt när ja va på en av bemaningsföretagen. Efter att ha berättat att jag sålde krill och tyckt att det va roligt så sa han att jag var en av få som tyckte sånt var kul. Sen berättade han att någon gjort en undersökning hos Oslos befolkning och de tyckte att Omega3 försäljarna var de jobbigaste att möta på stan. De hade tydligen hamnat under de tiggande zienarna och alla tydligen..
Visst fick man ta mycket skit av folk som Omega3 försäljare men att vi var så hatade visste jag inte.
Nu måste jag nog börja göra någon mat för energinivån är i botten.
/Johanna
Så nu som arbetslös har jag blivit grymt pratsjuk. Att gå från att snacka med ca hundra pers till typ två blir ganska konstigt. Efter att ha gått och lämnat CVn förra veckan så började ja till exempel prata med en dansk munk, som ville sälja en bok om karma till mig. Boken var ja inte så taggad på men eftersom jag inte hade brottom till något så stod ja å pratade med honom ett tag. Fick till exempel veta att han skulle till Stockhlom i vinter, så han ville gärna lära sig lite svenska.
Min pratsjuka fortsatte sen på arbetsförmedlingen då jag började babbla med två svenska tjejer som jag sedan hängde med resten av dagen. På nästa arbetsförmedling började jag glatt snacka med fem svenska killar som kommit samma dag från Norrköping. Ni fattar munnen går för fullt med allt och alla ungefär.
Ellinor bara garvar åt mig och säger att jag blivit en sån där jobbig översocial person. Kanske har ja det också men det är ju ganska trevligt i alla fall.
Idag mötte jag till exempel upp de där tjejerna (Emma och Sara), så åkte vi till Skandinaviens största shoppingcenter för att söka jobb. Men jag måste nog irrat bort mig lite eller så för jag va bara i en flygel och ja tyckte inte det va så stort... Skärholmen känns ju större.
För övrigt så var det lite roligt när ja va på en av bemaningsföretagen. Efter att ha berättat att jag sålde krill och tyckt att det va roligt så sa han att jag var en av få som tyckte sånt var kul. Sen berättade han att någon gjort en undersökning hos Oslos befolkning och de tyckte att Omega3 försäljarna var de jobbigaste att möta på stan. De hade tydligen hamnat under de tiggande zienarna och alla tydligen..
Visst fick man ta mycket skit av folk som Omega3 försäljare men att vi var så hatade visste jag inte.
Nu måste jag nog börja göra någon mat för energinivån är i botten.
/Johanna
(Hittade en bild från när jag satt i mitt rum hemma i Sverige)
(Måste även erkänna att jag saknar att sno men brors kläder tex den där koftan)
Kommentarer
Postat av: Göran
Hmm märkligt att DU irrade bort dig..:-)
Kram på dig!
Trackback
